Strålskydds­forskning

Oxford Research har under hösten 2015 på uppdrag av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) utvärderat tre seniora forskartjänster som under sex års tid finansierats av SSM.

Syftet med satsningen var “att stärka den nationella kompetensen inom den grundläggande strålskyddsforskningen och skapa en plattform för starka forskningsmiljöer.” Satsningen tog formen av två tjänster vid Stockholms universitet och en vid Karolinska institutet. Statens Strålskyddsinstitut (SSI), och sedermera Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), har finansierat tjänsterna under en period av tre plus tre år 2008-2013. Totalt omfattade satsningen ca 6 miljoner kronor per år, maximalt 2 miljoner kronor per forskare och år, för att täcka kostnaderna för en forskare, en postdoktor/doktorand, vissa driftsmedel samt universitetets overhead- och lokalkostnader.

Satsningen har sin bakgrund i återkommande larm om utarmning av den nationella kompetensen inom grundläggande strålskyddsforskning, i flera utredningar. Bristande återväxt, särskilt vid pensionsavgångar för ett par professorer, har framhållits av forskare och tjänstemän som exempel på allvaret i situationen. En ledande professor, Karl-Johan Johansson vid dåvarande Institutionen för Radioekologi vid SLU i Uppsala, hade gått i pension innan millennieskiftet, utan att ersättas, och vid mitten av 2000-talet närmade sig professor Mats Harms-Ringdahl som ledde den dåvarande gruppen inom radiobiologi vid Stockholms universitet pensionering. År 2006 fick SSI uppdrag att ta fram en nationell forskningsstrategi för strålskydd och 2007 anslogs myndigheten ytterligare 10 miljoner kronor årligen för “grundläggande strålskyddsforskning”. Tidigare gällde myndighetens uppdrag att finansiera endast tillämpad forskning.6 Utformningen av denna satsning beskrivs närmare nedan och dess bakgrund och kontext behandlas i kapitel 2.