Tematisk landsgranskning av lärlingsutbildning

Landsgranskningen, som genomfördes på uppdrag av Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), fokuserar på Västra Götalandsregionen i västra Sverige, men inbegriper även den nationella kontexten och visar resultat på både regional och nationell nivå.

Det svenska yrkesutbildningssystemet erbjuder 12 nationella yrkesprogram som syftar till att förbereda elever för arbetsmarknaden. Utbildningen kan genomföras på två olika sätt: skolförlagd utbildning där obligatoriskt lärande på företag ingår eller lärlingsutbildning. De skolförlagda utbildningarna och lärlingsutbildningen leder till samma yrkesexamen och har samma läroplan, antagning, examenskrav och mål. Båda sätten att läsa utbildningen kräver att eleverna tillbringar tid på en arbetsplats, men andelen tid skiljer sig åt. I den skolförlagda utbildningen genomförs större delen av undervisningen i skolan, med ett minimum av 15 veckor på en arbetsplats (cirka 14 procent av hela yrkesutbildningen). I lärlingsutbildningen ska minst 50 procent av utbildningen genomföras på en arbetsplats. Det är möjligt att vara lärling under hela gymnasietiden eller övergå till lärling senare. Om en elev blir lärling senare ska tiden på arbetsplatsen vara minst 50 procent från och med det läsår då eleven blir lärling. Eleverna har möjlighet att byta från skolförlagd utbildning till lärlingsutbildning och tillbaka igen. Företagen får bidrag från staten genom skolan per elev och termin och kan dessutom få ett extra bidrag om de har kvalificerade handledare på arbetsplatsen.

Gymnasial lärlingsutbildning infördes i Sverige 2011 som en del av en skolreform som syftade till att föra yrkesutbildning närmare arbetsmarknaden och göra den mer attraktiv. Lärlingsutbildningen utformades som ett komplement till den skolförlagda utbildningen och skulle bidra till att motverka de problem som finns med matchningen av kompetens samt stärka kopplingen mellan arbetsmarknad och utbildningssystem. Deltagarantalet på lärlingsutbildningen har ökat sedan den infördes, åtminstone i relativa tal, men jämfört med det minskande antalet elever i yrkesutbildning är antalet lärlingar fortsatt begränsat.

Utgångspunkten för den tematiska landsgranskningen av den gymnasiala lärlingsutbildningen var främst att undersöka sätt att öka deltagandet genom att anpassa utbildningen till arbetsmarknaden. Trots att huvudfokus låg på anpassning till arbetsmarknadens krav identifierade granskningen ytterligare fyra utmaningar som visar de intervjuade intressenternas inställning till utbildningen. Utmaningarna handlar om utbildningens utformning och implementering:

1. Utformning: bristande kunskap och låg attraktionskraft för lärlingsutbildning. Skillnaden mellan lärlingsutbildning och skolförlagd yrkesutbildning, deras respektive fördelar och värde på arbetsmarknaden är inte alltid tydligt framställd eller uppfattad av arbetsgivare. Detta kan skapa konkurrens mellan de två utbildningsformerna och begränsa möjligheterna till ökat deltagarantal i utbildningen bland arbetsgivare och unga människor.
2. Utformning: lärlingsutbildningens anpassning till arbetsmarknaden. Utbildningssektorn verkar inte uppfylla de behov av branschkunskaper som behövs. Det kan bero på en brist på överbryggande strukturer, både horisontellt mellan de två sidorna (utbildning och näringsliv) och vertikalt mellan lokal och nationell nivå. Flexibiliteten på lokal nivå tycks inte vara tillräcklig för anpassning av ämnesplaner till arbetsmarknadens behov. Befintliga verktyg för fördelning av utbildningsansvar mellan skolor och arbetsplatser har inte utvecklats fullt ut. Resultaten av landsgranskningen visar vidare att skolorna har svårigheter när det kommer till att skapa och implementera plattformar för samarbete med arbetsgivare, exempelvis de lokala programråden.
3. Implementering: ansvarsförhållanden och ägande. Skolorna har det största ansvaret och äger utbildningen, vilket leder till ett ojämnt förhållande mellan skolor och arbetsgivare. Skolorna är beroende av företagens vilja att erbjuda platser och genomföra 50 procent av utbildningen enligt kvalitetsnivåer för slutlig bedömning och kvalificering av behörighet. Samarbetet mellan platser för lärande (i första hand skola och arbetsplats) är ofta i hög grad personberoende, vilket kan vara en utmaning för skolor som startar och driver lärlingsutbildning. Det kan leda till stora kvalitetsskillnader mellan olika program inom skolorna och mellan olika skolor.
4. Implementering: arbetsgivares engagemang. Totalt sett är företagens deltagande i lärlingsutbildningen i Sverige lågt, framför allt givet den politiska målsättningen att utöka yrkesutbildningssystemet. Arbetsgivare (och elever) kan inte bygga sina beslut på påvisade kostnader och vinster, jämfört med den skolförlagda yrkesutbildningen. En del företag ser fortfarande lärlingar som kostsamma i fråga om tid och arbetskraft, medan andra ser lärlingsutbildning som ett billigt sätt att anlita ung arbetskraft. Arbetsgivarrepresentanter påpekar behovet av ökade ekonomiska incitament för att säkerställa att företag kan få tillbaka den tid de investerar. Om dessa utmaningar ska hanteras eller inte och i så fall i vilken grad de ska åtgärdas, beror den överordnade visionen för lärlingsutbildning och vilken funktion den ska ha i utbildningssystemet.

Om målet med en policy för lärlingsutbildning är att ge eleverna ett alternativ och öka den totala deltagarnivån inom gymnasial yrkesutbildning så har det målet redan uppnåtts genom den befintliga lärlingsutbildningen på gymnasial nivå. Men om målet med policyn för lärlingsutbildning är att göra lärlingsutbildning på gymnasial nivå till ett värdefullt alternativ som ökar deltagarantalet bland arbetsgivare och unga, så måste värdet i utbildningsformen klargöras i tydliga termer och i relation till andra alternativ. Om policyn för lärlingsutbildning syftar till att anpassa utbildningen till arbetsmarknadens behov, så kräver detta ytterligare arbete på alla beslutsnivåer. Baserat på resultaten i rapporten och de utmaningar som analyserats har följande reformområden och åtgärdsförslag identifierats:

1. Utformning: tydliggöra lärlingsutbildningens identitet och motiven till utbildningen. Om lärlingsutbildning ska ha en tydlig identitet som skiljer sig från skolförlagd yrkesutbildning är det viktigt att tydliggöra eller begränsa möjligheterna att påbörja en lärlingsutbildning när som helst under de treåriga yrkesprogrammen, och likaså möjligheten att byta fram och tillbaka mellan skolförlagd yrkesutbildning och lärlingsutbildning. Att tydliggöra lärlingsutbildningens identitet kan förbättra tillsyn och utvärdering av prestationer inom utbildningen, skapa mervärde och synliggöra fördelar, samt få en tydligare profil och erkännande från elever, föräldrar, samhälle och arbetsmarknad. Det förväntade resultatet är att lärlingsutbildning, som ett tydligt alternativ, blir mer synligt och kan förmedlas bättre, och slutligen öka deltagarnivåerna i yrkesutbildning.
2. Utformning: göra lärlingsutbildningen bättre anpassad till arbetsmarknaden. Olika styrningsmekanismer bör aktiveras för att engagera aktörer på arbetsmarknaden (arbetsmarknadens parter, institutioner och samarbetsplattformar) i högre grad och på olika nivåer så att lärlingsutbildningen bättre kan anpassas till förändringar på arbetsmarknaden (till exempel när det gäller teknikförändringar). På medellång sikt kan arbetsmarknadens representanter föra diskussioner på nationell nivå om andelen utbildningsinnehåll i examensmålen för nationella yrkesutbildningar som motsvarar eller är jämförbara med den arbetsplatsförlagda utbildningen i lärlingsutbildningen. Detta kan sedan anpassas till behoven hos olika sektorer och lokala arbetsmarknader. På lång sikt kan lärlingsspecifika program skapas som skiljer sig från skolförlagd yrkesutbildning. Det kan ske genom en process i flera etapper och enbart gälla specifika branscher, där efterfrågan på lärlingar är högre och bör helst hanteras på sektornivå genom engagemang från parterna på arbetsmarknaden. Specifika program för lärlingsutbildning skulle bland annat kunna ha anpassade läroplaner med utbildningsresultat som formulerats i samarbete med representanter från arbetsmarknaden, vilka skulle involveras i styrmekanismer för lärlingsutbildning och kvalifikationer för lärlingsutbildning. Dessa båda scenarier pekar mot en högre grad av ägande bland arbetsgivare och en mer balanserad fördelning av ansvar och arbetsuppgifter mellan företag och skolor.
3. Implementering: företagens engagemang i urval av elever och slutlig bedömning. Att ta med arbetsgivare i urval och rekrytering av lärlingar kan överföra en större del av ägande och ansvar till arbetsplatsen samtidigt som skolorna behåller det övergripande ansvaret för utbildningsdelen. Lärlingsanställningen är ett sätt att skapa förutsättningar för att genomföra detta. Införandet av yrkesprov som hanteras i samarbete mellan skolor och företag övervägs för närvarande som ett ytterligare alternativ för att stärka samarbetet, öka arbetsgivares engagemang och göra det mer attraktivt och konkurrenskraftigt för företagen att medverka i lärlingsutbildningen. Genom yrkesprov kan elevens yrkeskunskaper prövas i arbetsplatsmiljö och ge arbetsgivare en standardiserad certifiering. Det kan säkerställa att den nationella kvalitetsstandarden upprätthålls men även spegla arbetsmarknadens behov och lärlingsutbildningens anpassning till dessa.
4. Implementering: stärka samarbete med intressenter. Det finns ett behov av att vidare utforska potentialen hos befintliga aktörer, nätverk och samarbetsplattformar för yrkesutbildning för att förbättra dialogen mellan skolor och arbetsgivare. Lärlingskoordinatorer på skolor är en roll som kan utvecklas, till exempel genom nationella riktlinjer, i syfte att överbrygga avståndet mellan skolor och branscher. Nationella och lokala programråd kan bli arenor för samarbete om de kan omstruktureras och bli mer attraktiva för både skolor och arbetsplatser. De behöver då få en starkare koppling till ökat samarbete som bygger på en strategi för koordinering, ledning och införande av lärlingsutbildning på alla nivåer. De viktigaste faktorerna för väl fungerande lokala programråd är en nära och tät dialog mellan lärare på yrkesutbildningar och handledare på arbetsplatser, mötesagendor som är attraktiva för företagen, möten som leds av arbetsgivare och arrangeras gemensamt av flera skolor (i stället för enskilda skolor) tillsammans med lokala eller regionala företagarföreningar. Regionala handelskammare kan också engageras mer om regionala samarbetsplattformar skapas och de kan till och med ansvara för, leda eller samordna skapandet av lokala programråd. Befintliga collegenätverk kan också ses som idealiska för dialog och samarbeten mellan yrkesutbildningar och arbetsmarknad, eftersom de är utformade som ”ekosystem” där alla relevanta aktörer finns representerade. Deras program har utformats efter den kompentens som behövs och kan ses som goda exempel på hur detta kan tillämpas på lärlingsutbildning.

Det ska klargöras att ovanstående punkter med reformområden och åtgärdsförslag inte speglar åsikter hos alla intressenter som deltagit i granskningen.

Oxford Research friskriver sig ansvaret för den översättning som gjorts av rapporten från engelska till svenska. För frågor om översättningen hänvisas till Skolverket.

För frågor om rapporten, vänligen kontakta analytiker Louise Fabricius, louise.fabricius@oxfordresearch.se

Se fler publikationer →